Med mars gjort och borta har vi sagt Så länge till en annan MS-medvetenhetsmånad. Det hängivna arbetet att sprida ordet för multipel skleros hamnar sålunda för vissa, men för mig slutar MS Awareness Month aldrig. Jag är medveten om min MS varje minut varje dag. Ja, jag är medveten, okej.
Jag är medveten varje gång jag försöker komma ihåg vad det är jag vill minnas.
Jag är medveten om när jag går på bio och slår av före de kommande attraktionerna.
Jag är medveten om att jag inte kan passera en badrumsdörr utan en önskan att komma in.
Jag är medveten om att jag gör mer av en röra vid middagsbordet än en tre år gammal.
Jag är medveten tack vare den obevekliga strömmen av mail som ber mig att donera mer.
Jag är medveten om att jag blir tröttare att ta en dusch än jag blir smutsig.
Jag är medveten när jag kämpar för att lyfta mitt ben tillräckligt högt för att komma in i bilen.
Jag är medveten om att min väst har fickor, inte för plånböcker och mobiltelefoner, men för ispåsar.
Jag är medveten om att jag når min försäkringsavdragning snabbare än någon jag vet.
Jag är medveten om att jag undviker solen som Dracula.
Jag är medveten om att jag ständigt skannar golvet för vandrande faror, som ojämna ytor, gradienter och våta fläckar.
Jag är medveten på grund av antalet oförklarliga skrapar, stötar och blåmärken på min kropp som orsakas av inte spottar ojämna ytor, gradienter och våta fläckar.
Jag är medveten om att göra något som ska ta 10 minuter tar 30.
Och nu kommer en flip på kalendersidan att ge medvetenhet om en annan hälsosjukdom, som bubonisk pest eller skörbjul. Men under tiden kommer min kollega MSers och jag att marschera framåt, medveten om hur många skleros har kvar i våra liv. Vi är vana vid det nu. Så, vi håller våra huvuden höga och chug tillsammans i väntan på nästa års MS Awareness Month.
